Reflektion kring Aktionsforskning

I den kurs jag går vid Stockholms Universitet ingår att genomföra reflektioner kring sin undervisning i syfte att utveckla de, samt att göra reflektioner kring vem jag är som lärare och pedagog. I tidigare blogginlägg har jag kort redogjort för reflektioner och funderingar som jag fått under denna del av kursen. Jag kan klart rekommendera att att använda sig av kritiska vänner i utvecklingen av din egen lärarpraktik. Jag har i min tidigare yrkesroll som låg-och mellanstadielärare haft kolleger som auskulterat vid mina lektioner men denna gång var det första gången här på SU. Jag måste säga att det gjorde mig lite nervös men i slutändan var det något av det bästa jag gjort som undervisande lärare, det gav djup i samtal och diskussioner att vi delat samma undervsiningstillfälle. Jag tror helt klar att detta är något jag kommer att fortsätta att använda mig av både i kursen/projektet och i min fortsatta lärargärning.

Ett par funderingar detta fört med sig är hur jag kan göra detta sätt att utveckla undervisningen mer vedertagen rent vetenskapligt för att ge mitt fortsatta arbete i kursen trovärdighet. Det ramverk jag då behöver kommer jag att söka vidare efter möjligtvis är Brymans (2011) redogörelse för kvalitativa metoder, där han redogör för tillvägagångssät gällande strukturerade observationer, intervjuer och hur man ställer frågor ur ett vetenskapligt förhållningssätt. Det kan bli ett sätt att arbeta vidare med auskultationer som ett verktyg för att förbättra undervisningen.

Jag vill även lyfta en reflektion utifrån Aktionsforskningens process i sättet att se på utveckling. Lewin (i McNiff & Whitehead, 2001, s. 40) ser utvecklingen i ett projekt som en spiral där man börjar med ett problem (planning)som behöver lösas och det kräver då att man först formulerar det problem man behöver lösa sedan går man till aktion (action, observing), har frågan sedan besvarats eller lösts men behöver utvecklas (observing, reflecting),  ställer man sig frågan "varför" och så bygger man på spiralen med ytterligare en frågeställning (Whitehead i McNiff & Whitehead, 2001) 

 Kemmis och McTaggart (i McNiff & Whitehead, 2001) utvecklar detta och ser det som en process som går på djupet, man kan även säga att frågan smalnar av och utvecklas, kanske att man hittar frågans kärna genom att ställa sig frågan "varför". Utifrån de frågor jag velat undersöka "hur tydlig är jag i mina instruktioner till studenterna" kan jag se Kemmis och McTaggarts mall för Aktionsforskning, jag ser att när jag besvarat den första frågan, att mina instruktioner är tydliga framkommer sedan att didaktiken är olika tydlig i mina instruktioner, följdfrågan blir då "varför då?" och vad kan jag göra åt det? och så utvecklas min fråga till att gå mer på djupet. 

Jag vill dock lyfta Whiteheads modell (i McNiff & Whitehead, 2001, s. 57) för hur aktionsforskning kan gå till. 

Här syns också svårigheten att behålla fokus på det som är relevant för den fråga jag ställt, i följande film visar jag det utifrån den fråga jag ville undersöka. I det kommande arbetet i denna kurs tror jag att jag kommer att arbeta med denna spiral, jag har dock valt att vända på ordningen i min tolkning, jag går "uppifrån och ner", vilket kanske ligger närmare Kemmis och McTaggarts sätt att se hur ett aktionsforskningsprojekt smalnar av.