Vad såg jag och hur går jag vidare?

Reflektion

Reflektion

Något jag funderat över efter det första auskultationstillfället är hur jag kan hjälpa mina studenter att gå från att vara lärande till att bli den som hjälper andra att lära. Utifrån det perspektivet kan jag se att det är skillnad på att undervisa elever och lärarstudenter. Hur hjälper jag mina studenter att bli skickliga lärare, att bli skickliga i sin undervisning? Hur svarar vi lärare våra studenter när de ställer frågor eller hur vi följer upp en fråga vi ställt efter att studenterna svarat oss? Jag märker att jag i min iver att visa mina studenter alla missuppfattningar i ett elevarbete ibland själv svarar på de frågor jag ställer, eller snarare fyller på med de missuppfattningar eller brister som studenterna inte ser eller inte redogör för i diskussionerna. Ytterligare en reflektion utifrån att mina studenter ofta får didaktiska dilemman att diskutera i mindre grupper gäller hur jag ser till att flertalet studenter får möjlighet att vara med i diskussionen och i redovisningen i stor grupp. Hur motverkar jag att det endast blir ett fåtal studenter som kommer till tals? Här har jag länge arbetat med att de i mindre grupper först diskuterar och sedan ska de i slutet av diskussionen formulera 1-2 reflektioner de vill lyfta i helklass, min tanke är då att alla kommer att känna sig delaktiga även om de inte för gruppens talan. Ett sätt att arbeta med delaktighet och att jag svarar på mina egna frågor kan vara att arbeta med tystnader utifrån att jag själv ska hinna reflektera över hur jag vill gå vidare med en diskussionsfråga eller exempelvis ett elevarbete för att vidga studenternas förståelse för hur elever lär. Att på detta sätt arbeta med tystnad i den inventerande praktiken  skulle ge mig möjlighet att bättre förstå och reflektera kring det kunnande mina studenter visar.

I Rowland och Ruthven (2011) framkommer att lärarstudenter kan arbete utifrån modellering som ”look at my practice”, vilket skulle vara det jag gjort under detta seminarium där jag hjälpte dem med att analysera uppgifter, jag har även lyft funderingen gällande att även hjälpa dem med den första analysen av elevarbetet. Detta får då ett tydligt fokus på modellering, men detta hjälper dem inte att bli väl fungerande analyserande och reflekterande lärare. Kanske kan nästa steg vara att arbeta utifrån ”look at your practice” och ”look at (mathematics teaching) practice” (Rowland & Ruthven, 2011, s. 140), vilket skulle vara ett sätt att utveckla analys och bedömningsförmågan hos mina studenter. De studenter som deltog i detta aktionsforskningsprojekt är förhållandevis tidigt i sin utbildning (termin 2). Att utveckla detta seminarium skulle kunna ske under studenternas Vfu, där de möter handledare och elever under sin praktik att då arbeta med hur studenterna löser olika uppgifter skulle vara att ”look at your practice”, att även auskultera hos sin handledare skulle vara att ”look at (mathematics teaching) practice”. Detta skulle då vara ett sätt att plocka upp detta i deras verklighet/vardag och ett sätt att göra detta verktyg till deras eget? Att kunna analysera är en viktig del av den didaktiska kunskapen hos en lärare.

Ytterligare en reflektion att ta upp till diskussion är skillnaderna mellan cykel två och tre gällande kommunikationen utifrån tydlighet och delaktighet. Studenterna upplever att jag är tydligare i min kommunikation när de själva ställer fler frågor som jag besvarar. Detta borde medföra att kommunikationen blir tydligare utifrån att seminariet behandlar det studenterna upplever som problematiskt och svårt.

Av resultaten framkommer även att när antalet frågor från studenterna ökar kräver jag mindre feedback och ställer färre frågor till studenterna. När jag tycket att jag fick tidsbrist i cykel 3 för att de behövde tid till analys ställde de även fler frågor, kanske han de reflektera mer över elevarbetena när tiden blev längre och de ställde då fler frågor.