Auskultationstillfälle 2 med efterföljande samtal

Ny studentgrupp, nytt seminarium med annat innehåll, ny kollega och delvis nya frågor...
Jag ber min kollega att observera min tydlighet muntligt, skriftligt i power point samt hur didaktiken syns i mina diskussioner och frågeställningar. Detta blir en uppföljning av  auskultationstillfälle 1 utifrån vad jag upptäckte där men då seminariet har ett annat innehåll, kategorisering och analys av elevers kunnande i matematik kommer det visa sig att samtalet efteråt får ett lite annat innehåll. Seminariet bygger även vidare på ett tidigare seminarium där studenterna arbetat med att kategorisera matematikuppgifter för att de tydligt ska se vad en uppgift har möjlighet att testa. i dagens seminarium kommer studenterna att få möjlighet att analysera elevarbeten utifrån hur de kategoriserat uppgifter. Nedan följer ett exempel på en additions- och subtraktions-uppgift med tillhörande elevarbeten där alla svar är fel, studenternas uppgift var att hitta var i beräkningen eleverna gjort fel.

Under det efterföljande samtalet framkom att instruktioner varit tydliga, att jag lyssnat på och tagit upp studenternas frågor på ett tydligt sätt. Jag hade även förtydligat instruktioner vid behov. I samtalet handlade reflektionen kring hur vi som lärare leder samtalen och diskussionerna i ett klassrum framåt. Hur gör vi för att leda ett samtal utan att själva svara på de frågor vi ställer och hur lyhörda är vi gällande de frågor studenterna ställer. Hur gör vi när en studentgrupp missförstår en uppgift eller ett elevarbete, med det menar jag hur förklarar vi ett elevarbete som studenterna missförstått/tolkat felaktigt utan att trampa studenterna på tårna? Hur visar vi dem ett större djup i en uppgift utan att själva svara på den fråga vi ställt? Det var frågor som diskuterades under samtalet. Även hur man fördelar ordet i en större studentgrupp så att så många som möjligt ska kolla till tals ventilerades.

Reflektion efter auskultationstillfälle 1

Något jag funderat över efter det första auskultationstillfället är hur jag kan hjälpa mina studenter att gå från att vara lärande till att bli den som hjälper andra att lära. Lougharn (2006) skriver en del om detta utifrån hur en lärarutbildning kan organiseras och styras. Han menar att en utav de största förändringar en lärarstudent gör under sin utbildning är att gå från att vara den som undervisas till att vara den som undervisar. Utifrån det perspektivet kan jag se mina egna reflektioner gällande att det är skillnad på att undervisa elever och lärarstudenter i ett annat ljus. Hur hjälper jag mina studenter att att bli skickliga lärare, att bli skickliga i sin undervisning. I den frågan ryms många aspekter, allt ifrån att kunna, kunna förstå och kunna tolka sina styrdokument (Skolverket, 2011), via att se var eleverna befinner sig i sitt lärande och hur de ska ta sig vidare till att bedriva god klassrumsundervisning som kommer alla elever till godo (Nilholm & Göransson, 2013).

Här ser jag att min lilla undersökning skulle kunna ta sig andra uttryck men då Auskultationsforskning handlar om att fortsätta att besvara frågan "varför" (Rönnerman, 2012; McNiff & Whitehead, 2001) väljer jag att gå vidare med tydlighet och kommunikation i mitt klassrum.

Auskultationstillfälle 1 med efterföljande samtal

Vid detta auskultationstillfälle ber jag min kollega observera hur tydlig jag är när jag förmedlar instruktioner till en aktivitet studenterna ska genomföra. Aktiviteterna under seminariet fokuserar på de matematiska områdena vinklar och cirkeln. Mina frågor baserar sig på att jag vid tidigare lektioner har haft svårt att få till ett tydligt didaktiskt innehåll i diskussionerna under genomförandet av aktiviteten samt en vidgad diskussion i storgrupp efter att aktiviteten genomförts och min fundering låg i om jag är otydlig i mina instruktioner och att det därför blir skiftande kvalitet på de diskussioner som genomförs under seminariet.

Vid det reflekterande samtalet efter seminariet framkom att min kollega anser att jag är tydlig i mina instruktioner men kollegan lyfte att jag hade lite olika fokus på didaktiken i de instruktioner jag gav, ibland blev aktiviteten ett görande och jag försökte lyfta didaktiken förts i storgruppsdiskussionen, vid andra tillfällen var instruktionen i power pointen en instruktion av ”görande” och instruktionerna till didaktiken gavs muntligt och i vissa fall fanns både ”görandet” och didaktiken framskrivet i presentationen. Det blev uppenbart för mig att jag inte hjälpte studenterna att lyfta didaktiken i vissa aktiviteter utan studenterna genomförde aktiviteten utifrån mina instruktioner. Det jag behövde göra fortsättningsvis var att hjälpa studenterna med att synliggöra didaktiken i aktiviteten. Att jag tyckt att vissa aktiviteter fungerat bättre än andra ser jag i efterhand kan bero på att i dessa aktiviteter har jag haft ett tydligare fokus på didaktik. För mig har det varit så självklart att det är elevernas lärande som ska vara i fokus att jag tagit de didaktiska frågorna för givna. Nedan följer ett exempel på hur en instruktion kunde se ut  efter samtalet, de tre sista frågorna är förtydliganden för att lyfta de didaktiska diskussionerna. Aktiviteten börjde med att de skulle vika vinklar (rät, spetsig, trubbig och rak) med hjälp av en cirkel i pappper.

●Var ser vi vinklar omkring oss?

●Referensvinklar – vilka har ni?

●Diskussion :

●Varför gör vi denna uppgift?

●Hur kan den gynna lärandet i matematik?

●Vilket kunnande kan du/ni se i uppgiften?

Inledning till reflekterande samtal

För ungefär två år sedan ändrade mitt yrkesliv karaktär, jag började arbeta heltid i lärarutbildningen vid Stockholms universitet. Jag har tidigare undervisat elever i åk 1-6, de senaste fem åren har jag även arbetat med vuxenutbildning i matematikdidaktik i olika former. Men sedan två år undervisar jag enbart lärarstudenter i matematikdidaktik. Det har medfört en reflektion gällande hur jag kommunicerar med vuxna studenter och i denna blogg kommer jag att försöka utröna vad det är jag tycker är problematiskt i min kommunikation med studenterna och vad jag behöver utveckla. Under hösten 2016 har jag haft två kritiska vänner på besök i klassrummet, då de auskulterat hor mig. Jag har även haft fyra djupa samtal med kolleger gällande mina reflektioner och funderingar kring kommunikationens betydelse och förändring i mitt arbete. Jag kommer i bloggen att försöka lyfta 3-4 aspekter jag tycker varit extra givande och intressanta i dessa diskussioner. Jag ska även att försöka sätta dessa aspekter i en aktionsforskningskontext (McNiff & Whitehead,2001).

Att jag sökte till denna kurs berodde till stora delar på att jag ser en brist i mitt sätt att undervisa, att kommunicera med vuxna studenter skiljer sig i stora delat från att undervisa barn. Det jag reflekterat över i min undervisning och som jag ville ha hjälp med var att jag tyckte att jag hade svårt att få djup i de didaktiska diskussionerna med mina studenter och min första frågeställning gällde hur tydlig jag var i min kommunikation gällande VAD studenterna skulle diskutera, där ”vadet” motsvarade ett matematiskt stoff. Utifrån denna frågeställning kommer en kollega och auskulterar i min klass.